Mitt liv av Oscar Lundin

Mamma och pappa hade börjat bråka lite. Dom var inte lika kärleksfulla mot varandra längre? Dom var inte lika mycket med varandra längre, men jag var så liten så jag fattade inte riktigt vad som pågick då, utan det var nog först när mamma blev så arg att hon slängde kaffekannan i golvet så den gick i tusentals bitar som jag insåg att det som pågick inte alls var bra för en sekund. Jag minns klart och tydligt att jag sprang upp gråtandes till mitt rum och låg där ett tag, sen kom mamma upp och tröstade mig. Sen en dag 2013 när jag var 11 år gammal så kom jag hem från skolan och då satt mamma och pappa i soffan och bad mig komma dit och sätta mig, det första dom sa var att dom tänkte skilja sig. Jag orkade inte höra mer utan jag sprang upp till mitt rum och låste dörren så att ingen kunde ta sig in. Jag har inte så mycket minne av tiden efter det bara att jag funderade mest på vart pappa skulle ta vägen? Hur skulle allt fungera utan mina båda föräldrar på samma plats? Pappa flyttade ungefär 200m från mamma så det var gångavstånd.

 

När jag var ungefär 11 år gammal alltså början på 2012 tror jag det var så började jag med det dummaste jag kunde göra då, jag började ta cigaretter av pappa på skoj och började smått röka. Jag var 11 år gammal herregud? Jag började samtidigt känna att jag inte mådde särskilt bra, jag kunde ha ont i magen och ont i huvudet mycket ofta vilket jag inte fattade varför då men nu så vet jag att det utan tvekan var stress, jag var så stressad i 11 års ålder att jag hade ont i huvudet och i magen? För mig låter det helt sinnessjukt i alla fall. Jag började ta mer och mer cigaretter av pappa tills en dag då han märkte att det var cigaretter borta från sitt paket, han frågade mig om jag visste något men jag nekade det såklart. Jag kunde ju inte komma och säga till pappa att jag snodde av han? Jag började med att sno cigaretter, sen kanske någon två euros mynt och sen upp mot tjugo euros sedlar hemma och hos mormor och morfar. Dom kom på mig, jag började må sämre och sämre och började snart vid 12 års ålder försöka hitta något att göra på kvällarna så jag började på brandkårsövningar. Jag gillade det verkligen! Det var något jag verkligen gillade att göra.

_____

Jag började senare i tiden sjuan i Kyrkby högstadieskola. Jag trivdes bra tills jag insåg att det inte alls var lätt, jag pluggade aldrig och fick dåliga resultat och jag skolkade från lektioner där med och rymde in till stan och var med kompisar istället. Det var här tror jag som socialen blev inkopplad på riktigt när jag hade fått barnskyddsanmälningar eftersom jag rymde hemifrån allt oftare och sov antingen hos kompisar eller till och med ute! Japp UTE. Jag var ganska ofta efterlyst av polisen men hade efter ett tag lärt mig hur man skulle behärska det och vart man skulle vara, jag och min kompis var mest ute på natten och sov på dagen så att det var mörkt när vi var ute, det var vårt knep för att kunna gömma oss för polisen. Det var även här mitt självskadebeteende började, jag började skära mig mer och mer pga jag mådde sinnessjukt dåligt.

 

Jag fick en dag reda på att jag skulle flytta till ett behandlingshem uppe i Vasa i Finland. Jag hade en vecka på mig att göra roliga saker med vänner före jag skulle flytta. Jag hade frågat mamma om jag kunde få en ny telefon eftersom min var sönder så hon sa ja! Jag skulle få en ny telefon före jag åkte med flyget (trodde jag) men nej! det var ett sätt för henne att lura med mig till flygplatsen, när vi väl kom dit möttes jag av två gubbar i 40 års åldern som jag aldrig i mitt liv någonsin hade sett förut. Dom var trevliga, det var dom verkligen men att transporteras till ett nytt ställe med två okända män så kan ni ju tänka er själva att kanske inte låter så speciellt roligt, och det var det inte heller. Vi mellanlandade i Helsingfors ett tag, dom bjöd mig på mat, det var väldigt snällt av dom tycker jag. Vi klev på nästa flyg som gick till Vasa! När vi var framme var det bara en 20 minuters bilresa kvar. När jag kom fram möttes jag av en stor gård med 5 hus. Jag skulle bo i huset längst upp i backen som var hus nummer 1. Jag hade med mig massor av cigaretter. Jag gick in i huset och möttes av några personer som såg rätt så snälla ut men det var jättekonstigt. Jag fick rummet längst bort och började packa upp. Efter en stund så kom en handledare in i mitt rum och sa att det kan va att dom behöver söka genom mina väskor ifall jag skulle ha något i dom som man inte får ha med sig dit, och jag hade ju cigaretter i väskan, vad skulle jag göra med dom? Medans handledaren vid namn Anton gick och frågade dom andra handledarna om det behövdes så gömde jag mina cigaretter under madrassen i sista sekunden före han kom in i mitt rum igen. Han sökte igenom min väska men han hittade ingenting som han hade rätt att ta av mig förutom min telefon. Jag satt inne på rummet hela dagen utan att gå ut förutom när jag skulle gå på toaletten och förutom när jag åkte ut ock cyklade en bit med en handledare där. Jag pratade med mamma i hemmets telefon på kvällen och grät och grät. Jag grät mig själv till sömns den kvällen.

Dagen efter var jag så borta att jag trodde det hade gått två dagar eftersom jag var så trött och helt borta eftersom jag mådde så dåligt, jag var alltså så virrig i huvudet så jag inte visste vilken dag det var. Jag gick upp och åt frukost och satt mot i soffan efteråt och hälsade på lite nytt folk som bodde där. Jag var rädd, vad fan skulle jag göra? Jag bodde inte hemma längre utan med en drös främlingar. Vi spelade kort tillsammans första kvällen för att lära känna varann, och jag fick inte gå ut på en vecka utan handledare ifall jag var rymningsbenägen sa dom, kanske var lika bra så dom fick tillit för mig. Livet rullade på och jag fick börja gå ut, jag började lära känna människor

__________

Jag började Övernäs högstadieskola i augusti 2017, jag skulle gå om åttan i Övernäs. Jag var sjukt blyg och rädd, jag började i en klass som kallas ¨lilla klassen där man kan gå om man har svårt och behöver hjälp, jag vågade inte gå i korridorerna när jag började i skolan här, jag väntade till lektionerna innan jag gick på toa för att slippa allt folk och jag fick till och med maten till klassrummet för att jag vägrade äta bland folk. Det finns två personer som jag främst tycker om som har hand om lilla klassen och det är Daniel och Alfred, dom finns där om man behöver hjälp och dom hjälper så gott dom kan, dom har en bra humor och dom kan säga till om nått e fel. Jag hoppades på att det skulle gå bra vilket det gjorde tills jag inte orkade så mycket, jag hade svåra perioder där jag mådde sjukt dåligt och inte pallade skolan så jag skolkade en del av åttans skolgång och sen blev det pinsamt och konstigt att åka till skolan så jag skolkade mer och mer. Jag tyckte också att det var sjukt pinsamt att komma försenad till en lektion så jag kunde sitta på toaletten istället och kolla på telefonen istället för att delta i undervisningen. Året gick och vi fick sommarlov, vi var ett gäng som åkte och simmade hela sommaren och åkte båt, åkte på utflykter till an annan kommun och vi var ute hela nätterna, vi drack ibland som ungdomar gör eller hur? Vi väntade så sjukt mycket på Rockoff som vi längtade jättemycket till.

_________

Jullovet var över och skolan började igen, jag ska satsa ihjäl mig på skolan nu, det är sista terminen och jag behöver fixa mina betyg så jag kommer in på VPT (verkstads och produktionsteknik) som jag vill komma in på. Jag vill också ha en bra framtid med jobb, familj och barn som jag ska kunna försörja, och finnas där för till hundra procent. Skolgången hittills den här terminen har gått superbra och jag ligger före klassen i vissa ämnen. Jag sitter nu och skriver detta och klockan är 12:39 den 25e Januari 2019 och väntar på att klockan ska bli 23:45 så jag kan åka på praktik till Helsingfors i en vecka. Jag ska också träffa gamla vänner i Helsingfors som jag ser jättemycket fram emot. Jag tänker avsluta denna berättelse här.  Jag vill med denna berättelse också visa att inte alla har det så lätt som man kan tro och att det kan påverka människors beteende om man har det svårt och mår dåligt. Tack för mig!