Långa nätter av Erika Lindén

 

Tårar rinner nerför mina varma kinder. Rummet är kallt av den hårda vinden utanför. Utrymmet mellan mig och dig känns oändligt. Var är du ens?

Hur mår du?

Jag kan inte sluta tänka. Tankarna sprids som en löpeld genom hela mig, de får mig att rysa. Jag vill vara nära dig, men du är inte här.

Vad gör du?

Utan dig känner jag mig inte hel. Utan dig är det tomt bredvid mig. Vi båda vet att vi behöver varandra, men ingen gör något.

Betyder jag något för dig?

Du är hela min värld. Du vet det också. Du vet alltför väl hur mycket du betyder för mig, men ändå lämnar du mig. Ensam. Ensam i ett kallt rum. Utan dina andetag. Utan din röst. Utan all kärlek. Jag behöver mer. Jag behöver mer av dig. Det vet du.

Kan jag ringa dig?

Jag saknar din röst. Din röst som alltid berättade för mig hur vacker jag var, hur fel de hade som sa något annat. Du beskrev mig som att jag var det bästa som någonsin hänt dig, ändå lämnar du mig ensam. Ensam i det här kalla rummet.