Här av Emilia Silander

Här

 

Jag smäller igen dörren efter mig och slänger skolväskan på golvet.

“Dålig dag?” frågar hon.

”Som vanligt.” Jag sätter mig ner på golvet. “Ibland undrar jag bara vad poängen är.”

Hon sätter sig mittemot mig. “Poängen med vadå?”

“Allt. Jag vet inte” suckar jag.

Hon funderar en stund. “Poängen är väl att hitta en mening.” svarar hon till sist. “För utan en mening-”

“…vad är då poängen?” Jag skrattar till.

Vi kan prata i timmar. Min tvillingsyster och jag.

Och för en kort stund känner jag mig lite mindre ensam. Förstådd.

“Jag är glad att du är här.” suckar jag. “Annars hade jag varit så ensam.”

Hon skrattar för sig själv. “Men det är du ju!” utbrister hon.

Jag ser förvirrat på henne.

“Förstår du inte?” hon ler medlidande mot mig. “Jag var aldrig här.”

“Vad menar du?” Tårar fyller mina ögon. ”Snälla gå inte. Inte du också.”

“Jag var aldrig här.”

Hennes kontur suddas ut och förvrängs till en virvlande dimma.

“Jag var aldrig här.”

Orden fortsätter eka i mitt huvud.

“Jag var aldrig här.”

Jag håller för öronen, men rösten hörs lika tydligt ändå.

“Jag var aldrig här.”

Till slut inser jag att rösten är min egen.

“…aldrig här.” snyftar jag.

Sedan finns där bara tystnad.

En öronbedövande tystnad.

Tomhet.

Jag lyfter långsamt på huvudet.

Men där finns bara min egen spegelbild.