Senaste kapitlet

Kapitel 13

AV FÖGLÖ GRUNDSKOLA klass 5

Rasmus vaknade i ett rum där det fanns en vagga som hade sänghimmel. Vaggan gungade sakta, fram och tillbaka. Dockan satt i vaggan och stirrade honom i ögonen, det gick en rysning genom kroppen. Han tittade mot det söndriga fönstret och såg sju teddybjörnar. Plötsligt var dockan borta.

Anna hade fullt upp med att leta efter speglar. Hon vände sig om och såg dockan som satt på golvet och stirrade på henne. Anna reste sig upp och backade ut ur rummet, hon ville inte se dockan. När hon hörde en pipig röst bakom sig ryckte hon till.

– Gå inte! Jag behöver prata med dig!

Anna blev förvånad hon hade aldrig pratat med en docka tidigare. Hon var lite rädd men svarade ändå nervöst.

– Ja, vad är det?

– Kom närmare, viskade dockan.

Hon berättade viskande att monstret planerade en attack mot deras by. Dockan berättade också att hon hade förföljt dem för att hon behövde deras hjälp. Nu behövde Rasmus, Anna, och Erika bara hitta varandra och sätta speglarna i ordning.

Rasmus hade kommit till matsalen där tavlan av Birgitta af Uggla fanns. Han tittade Birgitta af Uggla i ögonen. Hon stirrade på honom med flammor i ögonen. Rasmus började bli orolig han visste varken var Anna eller Erica var. Han fick syn på en spegel. Precis när han skulle ta ner spegeln från väggen såg han dockan i spegeln, hon flinade. Just då dök monstret upp bakom henne och Rasmus såg, i spegeln, hur hennes ansikte förvreds och det gick inte att ta miste på skräcken i hennes ansikte. Monstret tog dockan och klampade iväg.

Anna undrade vart dockan försvann, hon hade bara försvunnit. Dockan hade varit borta i en kvart nu och Anna bara stod där och väntade oroligt för att få en skymt av henne. Hon måste få tag i dockan för att få höra vad som kommer att hända och vad monstret har för plan. Dockan hade inte berättat vad som skulle hända efter monstrets visit i byn. Anna hade en stark känsla av att riktigt hemska saker skulle hända efter det.

Rasmus var fortfarande kvar i matsalen, han kände att han behövde leta efter Anna och Erica. Han blev väldigt ledsen över att han var helt borttappad i det öde huset. Helt plötsligt hörde han ett ljud, han såg upp och såg monstret med dockan i famnen. Den hade ett lesset ansiktsuttryck till skillnad från monstret som hade ett ondskefullt ansiktsuttryck. Rasmus undrade hur han skulle ta sig ur den här situationen. Monstret kom hotfullt närmare men snubblade på tröskeln och ramlade med ett brak i golvet. Rasmus tog chansen och sprang iväg. Han sprang för sitt liv, helt plötsligt krockade han med något. Han tittade förvirrat upp och där stod Anna som tog tag i honom och kramade honom hårt tårarna rann ner för hennes kinder.

– Var har du varit? frågade Rasmus.

– Jag har pratat med dockan, dockan sa att monstret planerar en attack mot vår by och mer vet jag inte. Vi måste få tag i dockan hon vet nog mer om detta, snyftade Anna.

– Monstret har tagit henne, förklarade Rasmus.

– Jag trodde att dockan var ond men tydligen inte, sa Anna.

– Jag också, sa Rasmus.

– Nu börjar vi leta efter dockan och Erica, tyckte Anna.

– Sist jag såg dockan var hon i matsalen med monstret, berättade Rasmus.

– Då går vi dit så klart, tyckte Anna.

Då fick Anna och Rasmus syn på monstret, monstret stod och stirrade på dem. Dockan hade han i en påse som han hade hittat i soptunnorna. Anna och Rasmus insåg att de måste attackera monstret för att få tag i dockan. Rasmus och Anna sprang och tog varsin kniv.

– Attack! Skrek de.

Illustration Hannamari Ruohonen